Fy fan va jag älskar mitt jobb!

Det slog mig ikväll, när jag kom hur mycket jag verkligen tycker om mitt nuvarande jobb på Media markt. Kollegorna är hur jävla underbara som helst. Inte bara i kassan utan även i övriga varuhuset.
Visst jag trivdes kanon på Alby-Boden också, men där var vi inte så många som jobbade.
På MM är de en helt annan känsla.

Som till exempel idag. Sofie och jag går jävligt bra ihop. Hon är lätt och jobba med. Kan ta mina skämt och kan skämta tillbaka. Sara är likadan. Det var två stycken jag nämnde, men hela kassapersonalen är underbar! Då menar jag verkligen ALLA! Ingen särbehandling här inte.

Personalfesten var faktiskt toppen av allt som jag upplevt hittils.
När är det nästa fest?

Nu blir det tre dagars uppvilande. Dennis och Andreas var inne på MM ikväll. Lite snick-snack sådär.
Dom berättade att det är kroppkaksfest nu på fredag. Jag kommer!
Annica och jag hade det väldans trevligt där förra året. Det gäller att komma rejält uthungrad till fredagen. Blir att fasta nu i två dagar.

Imorgon ska jag ta och göra ett besök till IKEA. Tydligen har Kalmarvauhuset knäppa öppettider. Klockan 11.00 öppnar man. Andra varuhus runt dom öppnar vid 10. City Gross öppnar till och med vid 9. I alla fall ska jag ha en kudde.

All for now.

Karsten <3


Blytungt huvud

Personalfest i Kalmarsalen igår. Uppklädd och fin. Vit skjorta, svarta byxor och en lånad väst från Dennis. Klockrent.

Wallmans on tour. Klockrent. Musiken. Tummen upp. Stämningen i Kalmarsalen? Fantastisk.
Det dansades på stolar och bord för fulla muggar. Jag var en av dom som gjorde detta. Det var nog det roligaste som hänt på mycket länge. I alla fall efter Halmstads-resan.

Drog vidare till Harrys, kom därifrån innan klockan 02.00. Sofie och jag sällskapade genom Kalmars gator. Hon fick sedermera skjuts av sin kille, jag fick cykla hem. Men det var skönt.

Idag mår man? Tummen ner.
Trodde att jag fått maginfluena i morse. Stod och hulkade i duchen men det kom inget. Kände mig genast bättre och beslutade mig för att gå till jobbet. Jag ville verkligen inte vika ner mig. Räknade kassan, men precis utanför kassakontoret började jag hulka igen. Sprang på toa. Kom fortfarande ingenting. Kände mig bra igen.

Efter en timme i kassan fick jag så överge den till förmån för Peter. Tack Peter.
Gick hem, och sen när jag väl kom hem spydde jag. En gång. Lång på soffan och slötittade på Dansbandskampen, sov emellan åt. Käkade vindruvor. Och maten har jag fått behålla sen dess. Har ätit lite makaroner och köttbullar nu ikväll, och jag känner mig faktiskt bra. Så antagligen var det inte maginfluensa som jag först trodde. Så till jobbet skall jag gå imorgon.

Känns ändå förjävligt att behöva gå hem.

Det bästa på SVT just nu - Morgonsoffan

Tillåt mig att presentera min TV-favorit i höstmörkret; Kartsen Torebjer - Alla avsnitt i kronologisk ordning -

Nightvision 1


Nightvision 2: Förnimmelse av mord


Nightvision 3: Spöket i kakelugnen


Nightvision 4: Exorcisten


Nightvision 5: Seansen


Nightvision 6: Hemsökt hotell


Nightvision 7: Zombiehuset


NJUT!

Uppståndelsen

På tredje dagen uppstånden i från de döda...

Så brukar det låta när kyrkan köra sina predikningar och böner om Jesus.
Jag kan avslöja att Förmodligen tre månader efter sin nedläggning reser sig Alby-Boden ur askan likt fågeln Fenix.

Mer information inom kort.
Jag sitter nämligen på en hel del viktiga fakta kring detta.

Womanizer, Womanizer, Womanizer... För helvete!

Jag och Ulrika diskuterade för någon vecka sen musiksmaker. Jag är ju lite mera åt det dunka-dunka. Det ska vara techno och dance typ. Medan vi diskuterade kom Ulrika fram till att Britney Spears nya låt, Womanizer är ungefär som techno. Det är en upprepning bara. Citat från Urlika; "Womanizer, Womanizer, Womanizer.... För helvete"

Just den meningen har etsat sig fast på min hjärna. Varje gång jag hör låten kan jag höra henne säga just den meningen. Varje gång. Den är så klockren. Kommentaren alltså. Men nu har jag börjat fundera på vad just ordet Womanizer betyder. Satt och slog lite på Wikipedia ikväll utan resultat. Hittade istället en blogg om ämnet. Bifogar texten från just det inlägget nedan:

Jaja jag får fortsätta att tro och hävda att den största skillnaden mellan en player och en womanizer är syfte och mål. En player är dramatisk i sina gester och sina väl medvetna val. En player vill synas och höras. Syftet för en player är inte att ”smörja upp” tjejen och i slutändan få ligga. Nej syftet för playern är att ALLA ANDRA ska veta och tro att han får ligga. Det är viktigt att hävda sig och klämma kommentarer som ”fan grabbar! henne har jag haft, en jävel på att suga!” eller ”ähh hon va inte mycket att ha, för långa ben så hon red så jävla dåligt”. Att förstöra tjejens rykte på vägen spelar ingen som helst roll, samvetet är lika med noll. Att han sen går hem ensam när ingen ser, har ingen som helst betydelse för honom, så länge ingen ser...

Sen har vi då det lite ”ny gamla” myntade uttrycket womanizer (som antagligen kommer vara på alla fjortonåringars läppar inom loppet av en månad). Womanizern kan nog lätt blandas ihop med playern för obekanta ögon. Men har man en gång träffat en womanizer så vet man. Han har helt andra syften än playern. Han vill varken synas eller höras och framför allt inte kallas en player. Han vill inte såra någon. Han vill kunna sluta. Han skiter fullständigt om andra tror att han inte får ligga för HAN vet att han inte kommer sova ensam inatt. Han vet att han avskyr att sova ensam. Det handlar inte längre om sexet. Men han är tacksam för alla de flickor i hans väg som tror att just hon är den som ska kunna förändra honom. Det gör hans arbete mycket enklare. Han är inte helt säker på om han själv vet varför det ligger i hans natur att ständigt vara sökande. Inte heller vad han söker. En womanizer i mina ögon känner sig ofta trasig. Han är inte alls så lättsam som playern, han är en grubblare. Han begraver sig i sprit, minnen och kvinnor. Att kvinnor kommer in i den kategorin är bara ren otur. Det är bara ett sätt för honom själv att överleva. Han vill sluta hitta fel på alla. Han vill bli kär. Och för alla er som tror att en womnizer inte kan blir kär så har ni helt fel. Det är bara det att han redan varit det en gång –långt innan du kom in i bilden. En womanizer har varit så otroligt kär någon gång i sitt liv att han kommer att fortsätta söka efter  just den personen igen. Så länge du inte kan bli som den flicka han en gång älskat så högt så är du tyvärr chanslös. Då är du bara en bricka i spelet, eller hans livboj.

Men det har aldrig varit hans mening att göra dig så illa att du vaknar 5 timmar och 78 tabletter senare för att upptäcka att du fortfarande lever... det ligger bara i hans natur.

Sammanfattningsvis: Så enligt mig är womanizern den du ska akta dig för. Det är han som bränner dig och ger dig ärr för livet. Playern är mest patetisk och oftast ung. Han kan växa ur det. Womanizern är den som kan skada dig. Men inte för att han vill, utan för att han måste. Det finns en anledning till att när två människor sätts mitt ute i havet så överlever den ena längre än den andra. Har ingen sett paniken som utspelar sig när någon klättrar på en annan i vattnet för att inte drunkna? Vi vill bara hålla oss flytande så länge som möjligt. Kan någon anklaga oss?

källa: http://justagirlinthisworld.bloggagratis.se/2008/10/09/1011541-player-vs-womanizer/

En ganska bra sammanfattning tror jag. Nu har i alla fall jag fått en klarare bild av Womanizer.



Sömnig helg

Idag kan man titulera sig som SM-guldsinnehavare i en vecka.
Just det, det är faktiskt en vecka sedan jag, stora Andreas, Annica och Dennis begav oss till Halmstad för att se guldstriden i Allsvenskan avgöras. Vi startade tidigt på morgonen och avverkade de 25 milen på två timmar och 40 minuter. Väl där blev vi liksom många andra Svenska Mästare i fotboll 2008. Men det var då de. Nu är det nu. Men man har ändå fattat att vi faktiskt var där och vann. Jag har svårt att ta de till mig.

Denna helgen skulle gått i vilans tecken. Jag var helledig från jobbet och har därför tagit det ganska lugnt under lördagen åtminstonde. Fick reda på att Alby-Boden troligtvis uppstår innan jul. Mer än så vet jag inte nu.
Var en sväng på Albylen och fotograferade på förmiddagen. Bilderna blev kassa eftersom det var alldeles för mycket verktyg och bråte ivägen mellan linsen och folket som jag skulle plåta. Kvällen kom med god mat och bra TV. Blev att man var uppe lite för sent igårkväll. Det fick jag sota för idag.

För idag på morgonen runt klockan 07.30 ringde chefen och undrade om jag kunde jobba. Eftersom jag har samma signal till alarmet så stängde jag bara av samtalet när det började ringa. Det var först fem minuter senare som jag upptäckte att det faktiskt hade ringt. Fick ett SMS också där jag blev ombedd att hoppa in på jobbet, pga att oridnarie personalen var sjuk. Efter två sekunders tänkade tog jag chansen. Ångrar det väl inte så mycket. Men visst min lediga dag försvann. Å andra sidan skulle jag ju jobbat förra söndagen, så det jämnade väl ut sig kanske. Är väl kanske ett slags straff.

Nu sitter jag dock här i Kalmar och har avnjutit fläskfilé med klyftpotatis samt tre winerbröd till efterrätt. Kanske får jag spy upp allt igen eftersom det cirkulerar magsjuka på jobbet. Men jag hoppas jag slipper det. Magsjukan alltså. Jag lagrade på mig lite extra cola ifall att. En annan dundermedicin mot sjukdomar är Jägermeister.

Sist jag hade magsjuka och inte kunde äta något drack jag ett glas jäger på morgonen. Fy fan va det sved i magen. Men jag tror det dödade bakterierna i alla fall. Mer Jäger åt folket, samt till ICA också. Eller varför inte Apoteket.

Den buckliga bucklan

Oh herregud. Jag har varit med om något stort. Det största som inträffat i mitt liv hittilss faktiskt. Jag trodde aldrig att det skulle vara så här otroligt roligt. Men gud så jävla underbart det var. Kalmar FF är fanimig Svenska Mästare 2008!

Söndagen började med tidig uppstigning. Åt en rejäl frukost för att klara förmiddagen. Framför oss hade vi en resa på cirka tre timmar till Halmstad. Började resan med att tanka i Färjestaden för att sedan hämta upp de övriga resenärerna; Andreas, Annica och Dennis i Funkabo city. Exakt klockan 09.00 vred jag om tädningslåset på bilen och den startade med ett morr. Nu var vi äntligen på väg mot Halmstad city.

Vi flög liksom fram över Sverige. Resan till Halmstad var cirka 25 mil, men det känndes ungefär som att köra hem till Öland, dvs fyra mil. Men på dessa 25 milen hann vi bli omkörda två gånger av Barometerns reportar. Sista gången vi såg dom stod dom i en poliskontroll en bit innan Halmstad. "Försten till Halmstad!" Och vi vann. Längs med vägen fanns också FF-bilar och minibussar. Vi bara fick loov att köra om en av dessa och dom tutade och vinkade åt oss. Vi hade pimpat upp bilen i FF-färgerna genom att binda haldsukar genom hela bilen, och som grädde på moset hade Dennis spänt upp min UEFA-halsduk i baksätet så det syntes bakifrån vilka vi var.

Väl inne i Halmstad fann vi ganska snabbt en parkeringsplats väldigt nära Örjans vall. Gångavståndet var väl cirka 500m. Vi beslöt oss ganska fort att gå ner till stan och kolla läget samt äta lite. Vädret var ganska skapligt när vi anlände men molningt. Det tunga regenet som var på väg hängde i luften. När vi väl kom in till Halmstad city möttes vi av klungor av KFF-supporters. Dom skrek och sjöng och vi rycktes nästan med i stämningen som var. På resturangen sjöngs det friskt också. Jag är inte den som skriker osv, men det var nästan att jag gjorde det på lunchen också. Men jag lät bli.

Väl efter lunchen så begav vi oss till Örjans vall. Vi var väl nästan först in. Dessutom hade regnet nu börjat ösa ner. Vi hann inte gå många meter mellan city och vallen innan vi var totalt genomsura. Men va tusan gjorde det tänkte vi. Vi lever bara en gång och vi gör bara detta en gång om året. Vi kom i alla fall in på bortaläktaren där merparten FF-supportrar skulle in också. Samtidigt som vi kom in rullade den ena bussen efter den andra in på grusplanen bakom Örjans vall. Det må ha varit en mäktig syn för alla bilister som mötte alla dessa bussar på väg 25. Över 60 bussar sägs det ha anlänt till Halmstad.

Väl upp på en av de tre läktarna stod vi och förfrös fötter och händer när vinden piskade regnet i ansiktet. Men fy fan vad underbart. En timme och 30 minuter innan matchstart stod vi på läktaren. Det blir en del upprepningar nu. Men strunt samma. De är så mycket känslor som skall komma ut så jag vet inte vad. Jublet visste hur som helst inga gränser när Kalmar FF-spelarna äntrade planen för uppvärmning. Och då hade vi inte ens kommit till matchstart. Hela Örjans vall höll igång under uppvärmningen och vi fick till och med Marcus Lindberg att börja dansa.

Matchstarten närmade sig och klackledarna gjorde vad som kunde för att elda upp just sin sektion. Lite synd faktiskt att det inte gick att samordna så att alla tre sektionerna på Norra läktaren var med på samma ramsor. Den läktaren vi stod på var väl den som var sämst. När han ledare ropade att vi skulle skrika "Andra sidan är ni klara?" skrek vi istället till svars till honom "Jajamänsan fattas bara!"

Men vilken förbannat mäktig syn det måste varit för FF-spelarna att kliva ut till. Detta var fanimig större än Fredriksskans. Det måste det varit. Det var FF-folk precis över hela Örjans Vall. På sittplats var det hur mycket folk som helst, på ståplats till höger och rakt emot oss var det smockat. Någonstans där på södra läktaren stod Anna-Karin och Christian. Vi tänkte på dom. Det gjorde vi. Medan himmlen faktiskt sprack upp ovanför oss.

Matchen var igång och Kalmar FF tog komandot direkt med vinden i ryggen och lyckades nästan med detsamma peta in en boll. I den trettonden minuten fick så Sobralense in bollen bakom Magnus Bahne i HBK-målet. Jublet visste inga som helst gränser på vår läktare. Jag stod i perfekt vinkel för att se att bollen skulle gå in. Hela Örjans vall kokade. För att vi inte skulle koka sönder öppnade sig himmlens portar ännu en gång direkt efter målet. Så mycket som det regnade då under fem minuter, så mycket hade det inte ens regnat under hela tiden tidigare på dagen.

Första halvleken präglades annars av mycket kamp och ett vilt kämpande HBK. Kalmar fick två skador dock på två nyckelspelare, Viktor Elm som gjorde sista matchen i den rödviat tröjan samt målskytten Sobralense. Två byten redan i första halvlek måste ha svidit ordentligt. Kalmar FF hade annars bud på ännu fler mål. Dauda hade ett skott i stolpen innan halvleken tog slut. KFF-spelarna gick ut i halvtidsvila som Svenska Mästare.

Andra halvlek gick så fort så jag visste knappt om jag drömde. Halmstad hann med att både kvittera och ta ledningen. Samtidigt kom det upp på storbildsskärmen att Elfsborg ledde med 2-0 i Gefle. En viss oro sped sig i klackarna runt om planen. Skulle detta hålla? Samtidigt började Aftonbladet att kasat upp guldlöpsedlar och hattar och vantar att klappa med som det stod SM-GULD på. Innerst inne visste nog alla att detta skulle gå vägen. I den 87:e minuten så kom så kvitteringen från Kalmar FF. Dessförinnan hade Brasse-Lasse haft ännu en boll i virket. Skyttekungen Patrik Ingelsten krönte säsongen med att smäcka in ännu ett mål, dessutom på Örjans Vall där han blev utbuad och ratad för några år sedan. Då visste inte jublet några gränser. Som det skreks. Jag gick nog till och med upp i falsett eller vad det heter. Direkt efter målet så small det till så in i helvete precis nedanför oss. Det var tur att jag inte var allt för kissnödig för då hade det hänt en olycka. Det var till och med så ordningsvakterna ryggade tillbaka nere på planen.

Sedan när slutsignalen ljöd så formligen forsade det in folk på innerplanen. Jag var fast besluten att INTE springa in. Men jag kunde inte hålla mig liksom mina vänner. Vi var också där. Fy fan vad underbart. jag älskar alla som var där. jag älskar mina fyra resekamrater som var med mig hela dagen. Tack för att ni gjorde den 9:e november 2008 till något alldeles extra.

Hemresan sedan var bara en enda lång transportsträcka. Det gick så jäkla snabbt hem. Fast mellan Växjö och Nybro var det så helvetes långt. Väl hemma i Kalmar sen så åkte vi till Stortorget för att fira de hemkommande spelarna. Bussen rullade in på torget vid klockan 22.07 och där hade över 8000 personer samlats. Vilket jubel, vilken stämning!

Igår var det också fest på Stortorget. Men det är en annan historia som vi får ta en annan dag.



SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD Kalmar FF SM-GULD 2008!

Nu är det nära


Det är inte klart - bara nästan


Söndagen den 9 november kan denna skapelse hamna i Kalmar FF:s händer

Det är inte klart - ännu.

Trotts 6-0-segern på Fredriksskans idag återstår tre viktiga matcher innan det är klart. Den första är redan imorgon. IF Elfbsorg spelar mot Halmstad BK på Borås Arena. Vinner IFE imorgon är det helt öppet igen. Men man måste däremot vinna med en sjuhelvetes massa mål. Kalmar har ju en målskillnad på +11, jämfört med Elfsborg. Det ska inte gå och ta in i praktiken, men i teorin är allt möjligt.

Nästa match spelar ju Kalmar mot just Halmstad. Så man kan ju hoppas att IFE förlorar imorgon så HBK kommer med ett revanchbegär till avslutningsmatchen. Visst HBK vill säkert avsluta snyggt på hemmaplan. Men jag hoppas KFF sätter stopp för det.

Vinner Kalmar där, aj då blir det en sjuhelvetes gudlfest på Larmtorget. Biljetterna är bokade hur som helst, och jag hoppas vi kan komma iväg.

RSS 2.0