Så har man avverkat den näst sista dagen av sommaren på ICA idag då. Vemodigt känns det. Jag skulle kunna vara där hela året om det bara vore så. Ibland önskar man bara att dom ska ringa och fråga om det går bra att jobba en eller två veckor per månad. Men riktigt så är inte fallet. Idag skulle jag annars varit ledig, men Willy ringde igår och frågade om jag kunde hoppa in ett par timmar på förmiddagen, och det tackar man inte nej till heller.

Men nu börjar allvaret. Nu ska man försöka stå på egna ben. Söka jobba själv.
En del tror att jag har det väldigt bra. Att jag får allt gratis. Att jag inte bidrar med något.
Så är inte fallet kan jag säga. Jag betalar räkningar, hyra och mat själv. Den som tror något annat har fel, väldigt fel.
Men för att klara detta måste man så klart jobba. Pengarna som jag tjänat ihop under sommaren kommer förmodligen gå till just detta; Räkningar, mat och hyra. Tyvärr.
Men jag vill ju helst fortsätta inom ICA och vara butikspersonal någonstans. Helst på någon stormarknad, även om jag trivs fruktansvärt bra på Alby-Boden så vill jag ändå uppgradera mig ett par snäpp.

Vad mycket svammel jag skriver känner jag.
Ingen som orkar läsa sig igenom hit tror jag.