Oh herregud. Jag har varit med om något stort. Det största som inträffat i mitt liv hittilss faktiskt. Jag trodde aldrig att det skulle vara så här otroligt roligt. Men gud så jävla underbart det var. Kalmar FF är fanimig Svenska Mästare 2008!

Söndagen började med tidig uppstigning. Åt en rejäl frukost för att klara förmiddagen. Framför oss hade vi en resa på cirka tre timmar till Halmstad. Började resan med att tanka i Färjestaden för att sedan hämta upp de övriga resenärerna; Andreas, Annica och Dennis i Funkabo city. Exakt klockan 09.00 vred jag om tädningslåset på bilen och den startade med ett morr. Nu var vi äntligen på väg mot Halmstad city.

Vi flög liksom fram över Sverige. Resan till Halmstad var cirka 25 mil, men det känndes ungefär som att köra hem till Öland, dvs fyra mil. Men på dessa 25 milen hann vi bli omkörda två gånger av Barometerns reportar. Sista gången vi såg dom stod dom i en poliskontroll en bit innan Halmstad. "Försten till Halmstad!" Och vi vann. Längs med vägen fanns också FF-bilar och minibussar. Vi bara fick loov att köra om en av dessa och dom tutade och vinkade åt oss. Vi hade pimpat upp bilen i FF-färgerna genom att binda haldsukar genom hela bilen, och som grädde på moset hade Dennis spänt upp min UEFA-halsduk i baksätet så det syntes bakifrån vilka vi var.

Väl inne i Halmstad fann vi ganska snabbt en parkeringsplats väldigt nära Örjans vall. Gångavståndet var väl cirka 500m. Vi beslöt oss ganska fort att gå ner till stan och kolla läget samt äta lite. Vädret var ganska skapligt när vi anlände men molningt. Det tunga regenet som var på väg hängde i luften. När vi väl kom in till Halmstad city möttes vi av klungor av KFF-supporters. Dom skrek och sjöng och vi rycktes nästan med i stämningen som var. På resturangen sjöngs det friskt också. Jag är inte den som skriker osv, men det var nästan att jag gjorde det på lunchen också. Men jag lät bli.

Väl efter lunchen så begav vi oss till Örjans vall. Vi var väl nästan först in. Dessutom hade regnet nu börjat ösa ner. Vi hann inte gå många meter mellan city och vallen innan vi var totalt genomsura. Men va tusan gjorde det tänkte vi. Vi lever bara en gång och vi gör bara detta en gång om året. Vi kom i alla fall in på bortaläktaren där merparten FF-supportrar skulle in också. Samtidigt som vi kom in rullade den ena bussen efter den andra in på grusplanen bakom Örjans vall. Det må ha varit en mäktig syn för alla bilister som mötte alla dessa bussar på väg 25. Över 60 bussar sägs det ha anlänt till Halmstad.

Väl upp på en av de tre läktarna stod vi och förfrös fötter och händer när vinden piskade regnet i ansiktet. Men fy fan vad underbart. En timme och 30 minuter innan matchstart stod vi på läktaren. Det blir en del upprepningar nu. Men strunt samma. De är så mycket känslor som skall komma ut så jag vet inte vad. Jublet visste hur som helst inga gränser när Kalmar FF-spelarna äntrade planen för uppvärmning. Och då hade vi inte ens kommit till matchstart. Hela Örjans vall höll igång under uppvärmningen och vi fick till och med Marcus Lindberg att börja dansa.

Matchstarten närmade sig och klackledarna gjorde vad som kunde för att elda upp just sin sektion. Lite synd faktiskt att det inte gick att samordna så att alla tre sektionerna på Norra läktaren var med på samma ramsor. Den läktaren vi stod på var väl den som var sämst. När han ledare ropade att vi skulle skrika "Andra sidan är ni klara?" skrek vi istället till svars till honom "Jajamänsan fattas bara!"

Men vilken förbannat mäktig syn det måste varit för FF-spelarna att kliva ut till. Detta var fanimig större än Fredriksskans. Det måste det varit. Det var FF-folk precis över hela Örjans Vall. På sittplats var det hur mycket folk som helst, på ståplats till höger och rakt emot oss var det smockat. Någonstans där på södra läktaren stod Anna-Karin och Christian. Vi tänkte på dom. Det gjorde vi. Medan himmlen faktiskt sprack upp ovanför oss.

Matchen var igång och Kalmar FF tog komandot direkt med vinden i ryggen och lyckades nästan med detsamma peta in en boll. I den trettonden minuten fick så Sobralense in bollen bakom Magnus Bahne i HBK-målet. Jublet visste inga som helst gränser på vår läktare. Jag stod i perfekt vinkel för att se att bollen skulle gå in. Hela Örjans vall kokade. För att vi inte skulle koka sönder öppnade sig himmlens portar ännu en gång direkt efter målet. Så mycket som det regnade då under fem minuter, så mycket hade det inte ens regnat under hela tiden tidigare på dagen.

Första halvleken präglades annars av mycket kamp och ett vilt kämpande HBK. Kalmar fick två skador dock på två nyckelspelare, Viktor Elm som gjorde sista matchen i den rödviat tröjan samt målskytten Sobralense. Två byten redan i första halvlek måste ha svidit ordentligt. Kalmar FF hade annars bud på ännu fler mål. Dauda hade ett skott i stolpen innan halvleken tog slut. KFF-spelarna gick ut i halvtidsvila som Svenska Mästare.

Andra halvlek gick så fort så jag visste knappt om jag drömde. Halmstad hann med att både kvittera och ta ledningen. Samtidigt kom det upp på storbildsskärmen att Elfsborg ledde med 2-0 i Gefle. En viss oro sped sig i klackarna runt om planen. Skulle detta hålla? Samtidigt började Aftonbladet att kasat upp guldlöpsedlar och hattar och vantar att klappa med som det stod SM-GULD på. Innerst inne visste nog alla att detta skulle gå vägen. I den 87:e minuten så kom så kvitteringen från Kalmar FF. Dessförinnan hade Brasse-Lasse haft ännu en boll i virket. Skyttekungen Patrik Ingelsten krönte säsongen med att smäcka in ännu ett mål, dessutom på Örjans Vall där han blev utbuad och ratad för några år sedan. Då visste inte jublet några gränser. Som det skreks. Jag gick nog till och med upp i falsett eller vad det heter. Direkt efter målet så small det till så in i helvete precis nedanför oss. Det var tur att jag inte var allt för kissnödig för då hade det hänt en olycka. Det var till och med så ordningsvakterna ryggade tillbaka nere på planen.

Sedan när slutsignalen ljöd så formligen forsade det in folk på innerplanen. Jag var fast besluten att INTE springa in. Men jag kunde inte hålla mig liksom mina vänner. Vi var också där. Fy fan vad underbart. jag älskar alla som var där. jag älskar mina fyra resekamrater som var med mig hela dagen. Tack för att ni gjorde den 9:e november 2008 till något alldeles extra.

Hemresan sedan var bara en enda lång transportsträcka. Det gick så jäkla snabbt hem. Fast mellan Växjö och Nybro var det så helvetes långt. Väl hemma i Kalmar sen så åkte vi till Stortorget för att fira de hemkommande spelarna. Bussen rullade in på torget vid klockan 22.07 och där hade över 8000 personer samlats. Vilket jubel, vilken stämning!

Igår var det också fest på Stortorget. Men det är en annan historia som vi får ta en annan dag.

Kalmar FF - Vilka stjärnor!

0-1 på bortaplan mot Feyenoord! Underbart!

Ikväll har det spelats fotboll, allsvensk fotboll. Sveriges bästa lag för närvarande, Kalmar FF, vann åter mot äckel-bajen på Söderstadion. En seger som känns skönare än dom flesta segrar om året. Matchen mot Hammarby ska man bara vinna. Det känns i bröstet, halsen och i skallen när man vunnit.

Jag minns själv våromgångens match när KFF-Bajen spelade på Fredriksskans. Matchen var mållös ända till den 94 minuten. Då klippte Ingelsten till med 1-0. Luften gick ur mig. Det var en sån otroligt skön känsla att få sätta dit Bajen då. Underbart!

Dagens match på Söderstadion kändes på förhand som en svår nöt att knäcka. För det första så var det Daniel Stålhammar som skulle dömma. Alla som följt Svensk Fotboll de senaste åren vet att den domaren kan man inte lita på. Jag brkar gå in med den inställningen till matcher som han dömmer, det blir minst en straff eller minst en utvisning. Det har inte slagt fel ännu i alla fall. Det gjorde det inte i dagens match heller. Som tur var blev det bara en utvisning, till en bajare. I Kalmarlägret skanades både Relm och Snackström var borta. Istället fick Lasse gå in centralt med Viktor, samtidigt som Jimmie Augustsson och Daniel Sobralense fick varsin kant att spela upp bollarna mot Ingelsten och Delm. Samtidigt var Wastå tillbaka från sin hjärnhinneinflammation. Själv hade jag nog velat se Zlatan fortsätta, men efter slutsignalen idag var det rätt att satsa på Wastå i målet. Målen idag gjorde av Sobra och inhopparen Stefan Larsson som är blixtsnabb på sin kant. Ingelsten och han ihop på top skulle nog få motståndarna att tro att Usain Bolt, ni vet han 100m-löparen, klonat sig själv och gjort sina två kopior till äkta fotbollspelare.

Dessutom känns det extra skönt att Elfsborg torskade två poäng mot Sundsvall idag. Tabellen är verkligen trevlig läsning just nu:


Nu kan man sova lugnt och skönt i alla fall tills på torsdag då det är Uefa-cupmatch mot Feyernoord på bortaplan. Sen är det Svenska Cupen-final på söndag. Jag hoppas innerligt att jag kan gå. Det är faktiskt inte säkert trotts att jag har biljett. MM måste få upp sina varor. denna veckan har vi jobbat 8-20 nästan varje dag, nmed undantag 8-18 i fredags. Men det har verkligen varit hårda dagar. Jag hoppas det blir ordinarie tider kommande vecka.

Sov gott alla Kalmar FF-fans!

Glöm inte att idag klockan 09.00 kan du köpa din biljett till Svenska Cupen FINAL på Fredriksskans den 21 september klockan 15:00 mellan Kalmar FF och IFK Göteborg! (klicka på bilden så kommer du till ticnet.se)

... köpa din biljett till Svenska Cupen FINAL på Fredriksskans den 21 september klockan 15:00 mellan Kalmar FF och IFK Göteborg! (klicka på bilden så kommer du till ticnet.se)

Ska till Kalmar nu i eftermiddag och göra lite ärenden, bland annat köpa mig en biljett till Kalmar FF - IFK Götborg, Svenska Cupen-final den 21 september. Ni minns väl hur det såg ut förra året på Fredriksskans?

Såhär fem timmar efter matchen så är jag fortfarande besviken och deprimerad över att Kalmar FF inte lyckades ta tre poäng. Man måste kunna få vara ledsen. Innerst good tror jag att alla som såg matchen och sympatiserar med KFF känner en nedstämndhet ikväll. Och det är befogat. Veckan kommer bli oändligt lång nu. Riktigt lång och jobbig. Hur ska jag orka jobba? Tar jag fotbollen på överdrivet allvar? Troligtvis. Om någon vet ett sätt att bota denna "sjukdom" säg till isf. God natt.

Blir nog framför webbradion andra halvlek kommer att spenderas av matchen ikväll, tyvärr.
Ingvar verkar inte vara hemma. Om det inte dyker upp något omedelbart.

Snart är det så dags för omstart i allsvenskan och serieledarna från Kalmar kommer inte låta sig utmanas i första taget. I dag visade regerande cupmästarna klass när de slog Degerfors med hela 6-1 i fjärde omgången Svenska Cupen. Viktor Elm gjorde mål, ja nästan hela laget gjorde mål, utom då stakars David Elm. Brorsan Rasmus stod dock för matchens prestation när han på något märkligt sätt tråcklade sig igenom Degerfors försvar innan han frispelade brassen Abiola Dauda som dunkade in 3-1.

Det som jag tycker är lite roligt är att Svenska Fotbollsförbundet verkar ha noll koll vad det gäller spelare, bland annat vem fasen är Abiola Adedeji? Visst jag vet ju vem det är, men efternamnet är helt galet. Abiola Dauda heter killen för fanken.

Nåja, kvartsfinal är Kalmar FF i nu. Lottningen sker imorgon i Radiosporten klockan 16.15. Kalmar FF lottas tillsammans med följande lag; GIF Sundsvall, IF Elfsborg, Valsta Syrianska, Hammarby IF, Enköping, IFK Göteborg och Norrköping. Önskemotståndar vore nog Enköping hemma på Fredriksskans.

Visst känns det aningen konstigt att man inte tänker på Kalmar FF längre. I alla fall gör inte jag det.
Men idag har dom i alla fall spelat en träningsmatch mot GAIS i Malmö. Det ordinarie laget var väl bara halvt med tror jag. Det blev 2-2. Jag minns ju knappt hur det gick i den senaste matchen i allsvenskan. Tur att intrnet finns så man kan slå upp saker.

Den 28 juni är det dock dags igen och sätta sig på stol 4079.
Då är det svenska cupen, Kalmar FF - Degerfors. Inte så glamoröst med 8-delsfinal kanske. Men är det Kalmar FF på hemmaplan i en tävlingsmatch så missar jag den inte. Kan vi hoppas på en publiksiffra som letar sig över 1000 personer?

Jag har inte nämnt någonting angånde lördagens batalj på Fredriksskans mellan Smålands stolthet och aporna från Skansen. För att nämna det i riktiga ord, Kalmar FF - Djurgårdens IF. Vilken match det var!

Började med att jag åkte in till Kalmar för att fixa lite saker i lägenheten. Efter att ha fixat klart allting begav jag mig till Fredriksskans med cykel. Det var verkligen ett underbart väder i Kalmar denna lördag. Tror säkert det var över 25 grader varmt. Dagen till ära hade jag kastat jackan hemma och enbart tagit på mig matchtröja och blåjeans. Verkligen en oslagbar komination.

Väl framme vid Fredriksskans en halvtimme innan matchstart möttes jag av något som är väldigt sällsynt. För första gången denna säsong var det kö både till biljettluckorna och till insläppet genom A-ingången. De tidigare matcherna har det bara varit att knalla fram till första bästa grindvakt och visa upp sitt säsongskort. Men inte denna lördag. Köer så långt man kunde se. Istället för att ställa sig i kö direkt varvade jag ner med att gå och köpa mig ett matchprogram. Gick sedan runt utanför och pratade lite med folk som man lärt känna både innan man började gå på fotboll och även folk som man lärt känna genom fotbollen. Tänk vad fotboll kan göra för en. Man kan få vänner för livet. I alla fall människor som är som jag, som avgudar fotboll.

Men men, gick och ställde mig till insläppet till slut. Fick säkert stå i alla fall i två minuter, och det tillhör inte vanligheterna kan jag säga. Nog om det. Väl inne på området gick jag direkt och satte mig på min vanliga plats, 4079 på sektion C. När jag kom upp på läktaren så stod luften verkligen stilla. Det var så kvavt och äckligt att jag höll på och spy. Satte mig dock till rätta och tittade nyfiket på uppvärmningen. Funderade över om dom fyra platserna till höger om mig skulle vara lediga idag också. Dom är nämligen alltid lediga. Men denna dagen var dom inte det. Satt fyra män där. Jag tror dom är från Svenska Spel. I alla fall har dom någonting med dom att göra. En av dom har jag nog suttit bredvid förr. Kände igen rösten. Dom hälsar aldrig dom där. Oförskämda människor.

Någon minut innan matchen skulle dra igång kom min bästa vän när jag är på fotboll, Janne. Mer än så vet jag inte om honom, än att han just heter Jan skulle jag tippa på. Han var som vanligt på strålande humör.

Matchen startade efter femtioelva reklamavbrott i TV4. Ja, matchen sändes i TV4, och Kalmar FF brukar aldrig gå ihop med TV-sända matcher, och det skulle det väl inte göra denna dagen heller hade jag sagt på förhand. Vi minns väl alla 0-5 förlusten mot IFK Göteborg förra året. Samt årets match mot Elfsborg på Borås Arena, Kalmar blev totalt utspelade då och kom ju undan med blotta förskräckelsen med 0-1 i baken.

 Kalmar FF-Djurgården då? Behöver jag egentligen inte orda så mycket om. Alla som följer fotboll vet att Kalmar FF spelade ut Djurgården så det bara sjöng om det. Det var fart och det var spänning, nåja i 11 minuter var det de i alla fall. Sen var det Kalmar FF för hela slanten. Slutresultate skrev till 5-1! Fucking jävla 5-1! Så underbart. Vilken revanch för debaclet mot IFK två dagar innan då man ledde med 2-0 i paus och tappade allt i andra halvlek och förlorade med 3-2. Men, 5-1 gott folk! Det är inte kattskit. Plus också till pubilksiffran som för första gången detta året var över 7000. Man tycker ju att fler borde ta sig till Skansen för att bevittna Sveriges bästa fobollslag, än dom 6000 som brukar vara där.

När jag lämnade Fredriksskans hade jag ont i händerna eftersom jag hade hyllat Kalmar FF så himla mycket denna eftermiddag. Jag hade ont i halsen för att jag skrikit så mycket. Jag hade ingen röst knappt. Men så underbart var det! Man tar gärna sådana smällar när man är lyckligast på jorden. Vem behöver äkta kärlek från en levande varelse? Har man bara Kalmar FF så klarar man sig livet ut.

Det var underbart att vara röd och vit denna lördagseftermiddag.