Igår var det upplagt för en riktigt underhållande fotbollsmatch på Fredriksskans. Vädrets makter var dock inte på vår sida och blåsten friskade i och till slut kom också regnet. Jag var inte så pepp på att gå. Dessutom sände Canal+ matchen på TV så jag hade kunnat se den hemma. Men jag sviker aldrig Kalmar FF. Aldrig. Undantaget UEFA-cupen då.

Kvällen började med trevlig inramning och allt det där. Det enda som saknades när Martin ropade upp namne på spelarna var nummer 25. Cesar Santin. Han kommer att vara evigt saknad. Men all lycka till honom i FCK nu.

Jaja, det var alltså match mellan Kalmar FF och AIK. Ett litet "hat-möte" får man nästan ta och kalla det. Jag var i väldigt god tid på Fredriksskans. Så tidigt att dom inte ens hade öppnat portarna till insläppet ännu. Så tidigt har jag bara varit en gång i världshistorien, och det var när Måns och jag skulle fixa bra platser på Norra Ståplats förra året. Men men. Jag gick och satte mig på min plats med en gång. Eller ja, jag hann och prata lite med Claës Brolinson som också var på matchen.

Men väl uppe på sittplats så frös jag lite. Bakom mig har jag alltså Norra Ståplats. Som namnet säger så är det just ståplatser. Det fylldes på med folk ganska fort. Tydligen så hade en hel AIK-klan hamnat bakom mig. Jag störde mig så kopiöst på den dryga stockholmskan som pratades. Riktigt förbannad var jag inombords. Men jag tänkte att jag kan väl stå ut 90 minuter. Jag kom föresten att tänka på den där stockholmaren som skrev till en tidning att skånska skulle behöva dubbas i TV. Vad skulle då inte Stockholmska behöva göras?

Till höger om mig sitter alltid nytt folk varje match. Jag skulle gissa på att det är ett företag som köpt dom två platserna närmast mig till höger. Jag brukar aldrig prata med dom "utbölingarna". Igår var det ett undantag. Han sa till mig innan matchen att det kommer nog bli spännande. Jag höll så klart med.
Cirka fem minuter innan line-up:en på planen trillade "Janne" in. Han sitter alltid till vänster om mig och vi pratar jämt med varandra. Han är en trevlig människa. Trodde jag tills igår i alla fall.

I alla fall så började Kalmar bäst. Gjorde 1-0 innan det ens hunnit gå en minut av matchen. AIK:arna bakom oss var måttligt roade, och blev därför rätt så tysta när Kalmar rullade in ledningsmålet. Men AIK replikerade fort och satte 1-1 och 2-1 inom bara någon minut. Då ska jag säga att då var det glada och jobbiga röster bakom oss. Kalmar kvitterade innan pausvilan. Det blev lika tyst på AIK:arna bakom oss som innan. Skönt var väl det. Dennis messade i pausen och skrev att jag var TV-kändis. Jag hade tydligen synts på en publikbild som Canal+ hade lagt ut mellan spelaravbrotten. (bild på detta kommer senare). Jag passade på att ringa hem och höra hur dom tyckte spelet såg ut från teven. Visade sig att dom just hade satt på teven för övriga i familjen var inte hemma.

Men nu över till det tråkiga som skulle komma att prägla min andra halvlek. Kalmar FF fick frispark fem minuter in i andra halvleken i ganska hyffsat läge. Rasmus Elm vid bollen, van frisparksskytt. Alla hade nog trott att det skulle komma ett inlägg mot bortre stolpen. Men Rasmus fick perfekt träff och med vinden i ryggen och regnet i luften så fick bollen extra fart och slank in bakom AIK:s målvakt. Det var här det tråkiga började.

Jag som alltid flyger upp från stolen när det blir mål, skriker ut min glädje och knyter nävarna i luften var precis som alltid själaglad. Det var det många andra med mig som var också. Men inte alla. AIK:arna var nog givetvis väldigt bittra. Inte blev det bättre av att "utbölingen" till höger om mig vände sig om till AIK:arna och hånflinade och skrattade åt dom. Förmodligen hade han blivit lika förbannad på den dryga stockholmskan som jag blivit. Men jag tyckte det var jävligt onödigt att börja häckla stockholmarna. Jag försökte lugna båda parterna. För nu var nämligen en av AIK:arna väldigt förbannad. Han hängde liksom igenom räcket och fick tag på min stolsgranne, höll i honom hans jacka och slog honom i bröstet och skrek till honom att sätta sig ner och hålla käften. Han gubben tjafsade givetvis tillbaka och sa "Men du det var ett fin mål" Det gjorde ju inte gnagaren gladare precis. Vid det här laget hade jag vänt mig om till Janne för att försöka få hjälp med bråket. Det var ju lönlöst fick jag klart för mig. Janne var lika upphetsad som han till höger om mig och skrek att AIK:aren skulle ställa sig där han skulle vara. När lugnet och måttningarna med knytnävarna lagt sig sa Janne:
- "Jävla 08-or. Jävla idioter är vad dom är. Förbannad svin. Kan man inte uppföra sig ska man fan inte vistas här"

Jag tänkte "hörde dom bakom oss det får du ett helvete om dom är många när vi ska gå ut om detta resultat står sig".
Dessutom vart jag så förbannd på både gubben och Janne som började bråka med AIK:arna. Jag var nästan på väg att gå och ställa mig hos gnagarna för att visa att jag inte accepterade den sortens ord från en man som jag respekterat så mycket innan. Jag gjorde aldrig det. Istället satt jag bara och tittade på matchen utan någon som helst inlevelse. Jag var lugn. Dessutom hade det börjat ösa ner regn som med vindens hjälp flög upp mot oss på läktaren. Kvällen blev bara sämre. Till råga på allt började ju inte matchen förän klockan 20.00 så klockan var inte mindre än 22.00 när vi lämnade Fredriksskans.

Kalmar vann i alla fall. Janne fick inte stryk. Men det var nog nära. För när Nils-Erik Johansson i AIK fick en varning sa Janne: "Nils-Erik Johansson är en jävla gris rent ut sagt".
Jag tyckte då AIK:arna bakom mig sa något idiotiskt tillbaka till Janne, men jag uppfattade det aldrig.
Blev i alla fall till och springa till bilen och fort som tusan på med massor med värme.

Detta blev som synes ganska långt inlägg. Kanske inte så detaljerat om själva händelsen direkt. Men jag minns den inte så bra. Kanske kommer med tiden. Men nu har jag i alla fall fått skriva av mig lite grann.

Tjillevippen!