Jag har inte nämnt någonting angånde lördagens batalj på Fredriksskans mellan Smålands stolthet och aporna från Skansen. För att nämna det i riktiga ord, Kalmar FF - Djurgårdens IF. Vilken match det var!

Började med att jag åkte in till Kalmar för att fixa lite saker i lägenheten. Efter att ha fixat klart allting begav jag mig till Fredriksskans med cykel. Det var verkligen ett underbart väder i Kalmar denna lördag. Tror säkert det var över 25 grader varmt. Dagen till ära hade jag kastat jackan hemma och enbart tagit på mig matchtröja och blåjeans. Verkligen en oslagbar komination.

Väl framme vid Fredriksskans en halvtimme innan matchstart möttes jag av något som är väldigt sällsynt. För första gången denna säsong var det kö både till biljettluckorna och till insläppet genom A-ingången. De tidigare matcherna har det bara varit att knalla fram till första bästa grindvakt och visa upp sitt säsongskort. Men inte denna lördag. Köer så långt man kunde se. Istället för att ställa sig i kö direkt varvade jag ner med att gå och köpa mig ett matchprogram. Gick sedan runt utanför och pratade lite med folk som man lärt känna både innan man började gå på fotboll och även folk som man lärt känna genom fotbollen. Tänk vad fotboll kan göra för en. Man kan få vänner för livet. I alla fall människor som är som jag, som avgudar fotboll.

Men men, gick och ställde mig till insläppet till slut. Fick säkert stå i alla fall i två minuter, och det tillhör inte vanligheterna kan jag säga. Nog om det. Väl inne på området gick jag direkt och satte mig på min vanliga plats, 4079 på sektion C. När jag kom upp på läktaren så stod luften verkligen stilla. Det var så kvavt och äckligt att jag höll på och spy. Satte mig dock till rätta och tittade nyfiket på uppvärmningen. Funderade över om dom fyra platserna till höger om mig skulle vara lediga idag också. Dom är nämligen alltid lediga. Men denna dagen var dom inte det. Satt fyra män där. Jag tror dom är från Svenska Spel. I alla fall har dom någonting med dom att göra. En av dom har jag nog suttit bredvid förr. Kände igen rösten. Dom hälsar aldrig dom där. Oförskämda människor.

Någon minut innan matchen skulle dra igång kom min bästa vän när jag är på fotboll, Janne. Mer än så vet jag inte om honom, än att han just heter Jan skulle jag tippa på. Han var som vanligt på strålande humör.

Matchen startade efter femtioelva reklamavbrott i TV4. Ja, matchen sändes i TV4, och Kalmar FF brukar aldrig gå ihop med TV-sända matcher, och det skulle det väl inte göra denna dagen heller hade jag sagt på förhand. Vi minns väl alla 0-5 förlusten mot IFK Göteborg förra året. Samt årets match mot Elfsborg på Borås Arena, Kalmar blev totalt utspelade då och kom ju undan med blotta förskräckelsen med 0-1 i baken.

 Kalmar FF-Djurgården då? Behöver jag egentligen inte orda så mycket om. Alla som följer fotboll vet att Kalmar FF spelade ut Djurgården så det bara sjöng om det. Det var fart och det var spänning, nåja i 11 minuter var det de i alla fall. Sen var det Kalmar FF för hela slanten. Slutresultate skrev till 5-1! Fucking jävla 5-1! Så underbart. Vilken revanch för debaclet mot IFK två dagar innan då man ledde med 2-0 i paus och tappade allt i andra halvlek och förlorade med 3-2. Men, 5-1 gott folk! Det är inte kattskit. Plus också till pubilksiffran som för första gången detta året var över 7000. Man tycker ju att fler borde ta sig till Skansen för att bevittna Sveriges bästa fobollslag, än dom 6000 som brukar vara där.

När jag lämnade Fredriksskans hade jag ont i händerna eftersom jag hade hyllat Kalmar FF så himla mycket denna eftermiddag. Jag hade ont i halsen för att jag skrikit så mycket. Jag hade ingen röst knappt. Men så underbart var det! Man tar gärna sådana smällar när man är lyckligast på jorden. Vem behöver äkta kärlek från en levande varelse? Har man bara Kalmar FF så klarar man sig livet ut.

Det var underbart att vara röd och vit denna lördagseftermiddag.