Segern är vår! Segern är vår! Vi har vunnit, segern är vår!
I vilken ände ska jag starta? Hur ska jag starta? Jag finner knappt ord idag.
Ändå skulle jag kunna skriva spaltmeter efter spaltmeter med bara positiv tongångar.
Att vara en del i det som hände igår är nog det största som hänt mig. Oavsett hur värdelös cupen är i andras ögon så är det både det största som hänt mig, och troligtvis spelarna någonsin.
Och på vilket sätt vi fick uppleva det. Men det var väldigt nära att jag missade alltihopa.
För att göra en lång historia något kortare så har jag ju dragits med bihåleinflammation under snart en vecka.
Det var väldigt nära att jag fick lov att stanna hemma igår, på grund av att det gjorde så fruktansvärt ont. Istället åkte jag till doktorn där jag fick medicin, och väl där frågade jag om jag fick gå på fotboll på kvällen, och det var inga problem med det sa doktorn. Och hade jag missat gårdagens match så hade jag aldrig förlåtit mig själv. Men för att återgå till matchen.
Redan när vi kom in till Kalmar känndes det bra, det skulle bara sluta med seger för Kalmar. Även om jag alltid går in med inställningen att det kommer bli förlust, så känndes det inte så igår. Vi började uppladdningen på donken. Vilken uppladdning eller hur? Vilka är vi då? Jo, Andreas, Annica, Dennis och jag då. Jag saknar för övrigt Annica väldigt mycket på hemmamatcherna. Men igår var allihopa med, fast dom satt en bit ifrån mig. Men det gjorde inget. Huvudsaken var att dom var där och fick uppleva det jag fick uppleva. Vi rörde oss sen mot Fredriksskans.
Känndes verkligen inte alls som det skulle bli så mycket folk. Men tusan vad fel man kan ha. Nästan 7000 på läktarna. En härlig inramning denna ruggiga septemberkväll.
Stämmningen på läktaren var det som helst inget fel på. För en gångs skull var det ett härligt tryck. Jag tror jag drog igång några klapp-klapp på vår sektion några gånger under matchen.
Om det var stämningen runt om kring som var motorn även på planen får vara osagt men Kalmar FF inledde matchen helt suveränt. Jag har nog aldrig sett ett mer taggat röd-vitt lag gå in och så fullständigt dominera som Kalmar FF gjorde i matchens inledning. Det var rött först på allt, både första och andrabollar och IFK var nere i brygga ordentligt. Redan här var jag säker på att det är Kalmars kväll. Det var vår fest. Vår cup. Vår seger.
När Cesar trycker in 1-0 efter ett fint vägspel med Rasmus och David så bryter hela Fredriksskans upp i ett jubel som man aldrig kommer glömma. I andra halvleken gör Ingelsten mål på ett långt inkast som alltid den så duktige Rasmus kastat. Tobbe nickskarvar vidare bollen och vid andra stolpen så står Ingelsten beredd och bara skyfflar in den i mål. Helt underbart. Det var spiken i kistan. Göteborg hade inget att sätta emot. Inte ens Alexandersson var bra. Ingen var bra i Göteborg.
Resten av halvleken kändes som en ren defilering mot Cupguldet men likväl ökade Cesar på slutresultatet till 3-0 på straff. Det var i den 87:e minuten som Cesar fick chansen och han lurade iskallt ner Bengt åt höger innan han lade in bollen till vänster!
Firande efteråt var också det magiskt. det enda negativa med gårdagen var att arragören inte ställt dit någon storbildsskärm. Den saknades ofantligt mycket. Vi på Norra läktaren fick inte se när dom lyfte bucklan. Vilket var hemskt tråkigt. Jag hoppas verkligen någon spelade in matchen och kan lägga ut den på internet. Men den chansen är väl minimal? Det är ju Kalmar FF som vunnit cupen, vem bryr sig?
Men i alla fall.
Tack Kalmar FF!
Tack Fredriksskanspubliken!
Tack alla som gjorde gårdagen till ett oförglömligt minne.
Nu tar vi sikte mot SM-Guldet! Detta är Kalmar FF:s år i år!
TACK!
