En dag kvar
Nu har jag bara en endaste dag kvar på mitt sommarjobb på Alby-boden. I praktiken har jag egentligen slutat för i år (för alltid?). Jag ska nämligen bara hoppa in extra på lördag denna veckan. Sen är det definitivt slut på ICA för den här gången, jag kanske återvänder snart, kanske redan nästa sommar. Det beror lite på om jag kommer trivas på Media Markt eller inte.
Jag bävar faktiskt lite för att flytta in till Kalmar igen. Hemska tanke! Jag är urusel på att laga och fixa mat själv. Jag borde anställa någon att göra det. Jag behöver verkligen få i mig mat. Folk säger att jag är för smal. Det kanske jag är också. Men det struntar jag i. Visst 192cm lång, kanske man borde väga lite mer än dom 75kg jag väger nu. Tycker ni det är för lite? Jag skulle tippa på att jag måste upp i 85 för att vara riktigt nöjd. Men då ska det vara muskler, inte ölmage som gör att jag bli tyngre.
Sen en annan sak som gör mig ruskigt mörkrädd är att jag kommer tvingas bo ensam i Kalmar. Dennis och Andreas bor ju bara ett stenkast, ett väldigt långt sådant, ifrån mig egentligen så det borde inte vara några problem. Dessutom fattas Annica. Hon ska också bo där (tycker jag då). Men tydligen har hon flyttat hem till Öland. Visst, man måste kanske bo på Öland när man har det jobbet Annica har. Men ändå, det kommer kännas väldigt tomt att krypa till kojs i min lilla etta i Skälby oavsett om Andreas, Annica eller Dennis är närvarande en bit bort från mig.
Sen det här med att jag måste skaffa mig en bil och parkeringsplats är väl kanske inte det svåraste som finns. Jag har bil på G (förhoppningsvis?). Vi var föresten och tittade på bilar i måndags. Jag blev i alla fall frälst i Volvo. Jag har aldrig kört en Volvo innan. Eller jo det har jag ju, men inte med den komforten som erbjöds i dom vi provkörde. Vi testade S40 (flexifuel) samt en S60. Personligen gillade jag S60 mer än S40, beroende på att i S40:n dånade som tusan när vi körde på motorväg.
Det är egentligen inte jag som ska ha Volvo, utan det är dom övriga i familjen (läs mamma). Men jag ville provköra för Annica säger att det är det enda som gäller, Volvo alltså. Och mamma håller fullständigt med Annica. Men oddsen att det blir ett volvoköp är nog skyhöga. Jag skulle nästan kunna satsa en miljon på att det inte blir en Volvo till familjen Johansson denna gången heller. Vi ska i alla fall åka in på fredag och titta igen. Förhoppningsvis åker vi en sväng förbi Liljas igen.
Jag bävar faktiskt lite för att flytta in till Kalmar igen. Hemska tanke! Jag är urusel på att laga och fixa mat själv. Jag borde anställa någon att göra det. Jag behöver verkligen få i mig mat. Folk säger att jag är för smal. Det kanske jag är också. Men det struntar jag i. Visst 192cm lång, kanske man borde väga lite mer än dom 75kg jag väger nu. Tycker ni det är för lite? Jag skulle tippa på att jag måste upp i 85 för att vara riktigt nöjd. Men då ska det vara muskler, inte ölmage som gör att jag bli tyngre.
Sen en annan sak som gör mig ruskigt mörkrädd är att jag kommer tvingas bo ensam i Kalmar. Dennis och Andreas bor ju bara ett stenkast, ett väldigt långt sådant, ifrån mig egentligen så det borde inte vara några problem. Dessutom fattas Annica. Hon ska också bo där (tycker jag då). Men tydligen har hon flyttat hem till Öland. Visst, man måste kanske bo på Öland när man har det jobbet Annica har. Men ändå, det kommer kännas väldigt tomt att krypa till kojs i min lilla etta i Skälby oavsett om Andreas, Annica eller Dennis är närvarande en bit bort från mig.
Sen det här med att jag måste skaffa mig en bil och parkeringsplats är väl kanske inte det svåraste som finns. Jag har bil på G (förhoppningsvis?). Vi var föresten och tittade på bilar i måndags. Jag blev i alla fall frälst i Volvo. Jag har aldrig kört en Volvo innan. Eller jo det har jag ju, men inte med den komforten som erbjöds i dom vi provkörde. Vi testade S40 (flexifuel) samt en S60. Personligen gillade jag S60 mer än S40, beroende på att i S40:n dånade som tusan när vi körde på motorväg.
Det är egentligen inte jag som ska ha Volvo, utan det är dom övriga i familjen (läs mamma). Men jag ville provköra för Annica säger att det är det enda som gäller, Volvo alltså. Och mamma håller fullständigt med Annica. Men oddsen att det blir ett volvoköp är nog skyhöga. Jag skulle nästan kunna satsa en miljon på att det inte blir en Volvo till familjen Johansson denna gången heller. Vi ska i alla fall åka in på fredag och titta igen. Förhoppningsvis åker vi en sväng förbi Liljas igen.
Kommentarer
Postat av: Stephanie
Du kommer få det jättebra i Kalmar! Det är alltid den första tiden som är jobbig. Jag har ju lärt mig laga mat, jag kan hjälpa dig, he he =)
Trackback