Oh nu ska jag blogga för första gången sedan sist. Och det var väldigt länge sedan. Typ förra året eller något sådant. Folk tjatar på mig. Speciell miniknubbisen i Kalmar. Men som synes är jag igång. Livet leker faktiskt lite. Man måste våga leva lite farligt som Kalle Blomqvist sa en gång i tiden.

I alla fall så har det hänt lite saker. Jag har pratat med en jättetrevlig tjej på msn nu i några dagar, faktiskt sedan nyårsafton. Kunde absolut inte sova nyårsafton/nyårsdagen så jag hängde på nätet istället. "Träffade" där Anna. Vi har ju inte träffats på riktigt ännu, men det kommer förmodligen i nästa vecka. Om det inte redan blir att vi säger hej till varandra redan imorgon. Hoppas kan man alltid.

I alla fall så har vi snackat vidare på msn nu under det nya året. Och så igår, så ringde hon till mig. Hjärtat slog och pulsen steg som sjutton när hennes nummer dök upp på displayen i min telefon. Jag vågade svara. I den andra änden av luren satt då Anna. Hon lät så underbart trevlig. Vi snackade nästan hela natten, långt i på småtimmarna. I alla fall så la vi på runt klockan 12 igår natt. Blev väl 3 ½ timmes snack där. Vi var båda trötta, men glada. I alla fall var jag det. Jag svamlade mest tror jag? Men trevligt hade vi, mycket trevligt. Nästa vecka ska vi försöka få till det så vi ses i Kalmar någonstans, kanske blir att titta på en lite film hemma hos mig, vem vet.

Ska ta och ringa henne nu ikväll någon gång. Så fort den vanliga telefonen blir ledig.

Hoppas det blir snart.

All for now, nöjd miniknubbis?