Inatt hade jag en av mina "värsta" mardrömmar någonsin. Eller mardröm vet jag inte om det var. Mer tragisk på något sätt. Jag kommer så väl ihåg den också. Därför kommer jag delge er det jag minns, och det är faktiskt ganska mycket.

Vi börjar med att jag och en kompis, minns inte riktigt vem det var, men jag tror det kan ha varit Annica(?) som stod och tittade på en bil. Eller det var nog att vi stod och jämförde våra bilar med varandra. På något sätt så skulle vi tävla om vem som kunde köra snabbast. Saken va bara det att det var bara jag som körde. Samma sträcka fem gånger minst. Hastighetsbegränsningen var 100km/h. Jag körde ner för en påfart, körde ett visst antal meter. Gjorde en U-sväng och vände tillbaka. Alltid samma hastighet 115km/h. Jag vet inte varför jag höll just den farten. Varje gång jag körde tillbaka till då Annica, såg jag en grusväg med en parkering till höger om motorvägen.

När jag kom för femte gången i ordningen och körde så fick jag en polisbil framför mig. Polisbilen körde in på den där parkeringen som jag sett varje gång jag kört för fort på motorvägen. Samtidigt följde jag efter polisbilen. Jag förstår inte över huvud taget varför jag följde efter polisen. Men i alla fall, polisbilen parkerade på grusparkeringen och kom ut och knackade på rutan. jag vevade ner och frågade om dom ville se på körkortet. Jag var övertrevlig mot polisen. Då säger konstapeln:
- Nej vi tar det för dig, i tre år
- Varför då frågar jag?
- Vi har följt dig nu under en tid och sett att du kört 15km över hastighetsbegräsningen.
- Jaha. Okej ta det då.

Efter det så fick jag hoppa in i polisbilen och åka iväg till stationen. I bilen satt även en annan polis som var ohyggligt ful. Vem det vet jag inte. minns bara att han var ful med vårtor i hela ansiktet. Samtidigt fick jag se att polismanen som tagit mitt körkort var "Världsmästaren". Vi åkte aldrig till någon polisstation. Vi åkte till Världsmästarens hus. Där klippte dom kortet för mig och Världsmästarens fru bjöd på bullar. Hela tiden tänkte jag på hur jag skulle ta mig till jobbet på Meida Markt i fortsättningen. Plus att detta måste va en dröm, detta MÅSTE vara en dröm. Samtidigt vaknade jag. Det var en dröm.

En hemsk mardröm som varken handlade om skräck eller andra hemska saker. Med att polisen tar körkortet ifrån mig är kanske en hemsk tanke för mig. Det kanske är det jag fasar över. Det är därför jag alltid håller hastighetsbegräsningarna oavsett vad andra tycker. jag vill verkligen inte råka ut för att mitt körkort dras in. Drömmen kanske var en uppmaning?